Teknik för närproducerade kläder och hållbart mode

Projektet Mikrofabriker ska skaka nytt liv i den svenska tekoindustrin genom ökad automation och digitalisering. Det handlar om att göra värdekedjan mer hållbar och cirkulär med hjälp av robotar och blockkedjeteknik, men även att få oss kunder att börja investera i kläder i stället för att bara konsumera.

Varje år slänger vi svenskar i genomsnitt sex kilo kläder och annan textil per person. Och globalt produceras 100 miljoner plagg per år, varav en tredjedel aldrig säljs på grund av knepig passform, överproduktion eller för att transporterna blir försenade och varorna kommer i fel säsong.

– Det är ett oerhört resursslöseri samtidigt som modeindustrin är en av världens mest nedsmutsande branscher på grund av alla kemikalier som används, säger Ellen Flybäck, projektledare för Mikrofabriker, ett treårigt projekt som drivs av Smart Textiles vid Science Park Borås i samarbete med Automation Region.

Samarbete mellan textilindustrin och automationsföretag

Målet med projektet är att utveckla teknik och tillverkningsprocesser för cirkulära och hållbara flöden genom att sammanföra mikroföretag inom textil och mode med ledande automationsföretag.

– Vi ska bland annat lära robotar att sy, säger Ellen Flybäck. Sömnad är ett hantverk men det finns många delar av produktionen som är monoton och som en robot kan göra i stället. Genom automation kan produktionen effektiviseras samtidigt som hållbara värden kan lyftas, som till exempel att plaggen är närproducerade vilket minskar behovet av transporter.

Flexibilitet och marknadsnära produktion är nyckelbegrepp. Normalt sett har modeföretagen en ledtid på två år från skiss till färdig produkt i handeln.

– Genom att skapa en mer marknadsnära och småskalig produktion är det lättare att anpassa utbud och volym efter efterfrågan och på så vis minska överproduktionen, säger Ellen Flybäck. Överproduktion är den enskilt största miljölasten för branschen eftersom det i dagsläget inte finns något storskaligt system för återvinning.

Nya möjligheter att laga och återanvända kläder är också en viktig pusselbit, ett arbete som är fullt möjligt att automatisera.

– Vi har bland annat planer på att konstruera en ”remake-maskin” för att laga revor med brodyr, göra snygga tryck över fläckar och skära ut mönsterdelar ur redan existerade plagg, säger Ellen Flybäck.

Spårbarhet en förutsättning för remake

Projektet ska även stärka transparensen och spårbarheten i hela värdekedjan. Det kan handla om sensorer i tillverkningsflödet eller blockkedjeteknik som lagrar information i ett plagg – lösningar som skapar nya affärsmöjligheter kopplade till återvinning och andrahandsmarknad.

– Företag som jobbar med remake måste veta varifrån plaggen kommer för att ha kontroll på exempelvis kemikalieinnehåll och livslängd på olika fibrer.

Enligt Ellen Flybäck är det bara är en tidsfråga innan marknaden blir mer reglerad. För företagen inom textil- och modebranschen är det därför bra att ligga i framkant och påbörja omställningen redan nu.

– Vi har bara ett jordklot, alla måste se över sina affärsmodeller och anpassa dem så att de blir mer cirkulära, säger Ellen Flybäck. Samtidigt börjar konsumenterna ställa tuffare krav och de är också villiga att betala för den här typen av värden.